Vem tusan är Tiemon Okojevoh?

21430566_1592690674104150_8585999793791778208_nFoto: Tomas Melin

Den 9:e september närmar sig med stormsteg och allt fler stockholmare sätter sig nu ute i sommarvärmen för att fundera på vilket parti de ska lägga sin röst i höstens val. Och även om det idag är 6 veckor kvar innan allt drar till sin spets, så har valrörelsen ändå redan börjat på allvar.

Av den anledningen startar jag också upp den här bloggen där ni, lite extra, får lära känna mig som person och kandidat till Stockholms kommunfullmäktige. Främst vill jag med detta forum minska gapet mellan väljare och mig som kandidat. Varje vecka kommer jag därför uppdatera bloggen med ett nytt inlägg om vilken ideologisk inriktning jag tycker att Stockholmspolitiken måste ta fram över, vad jag vill driva under nästa mandatperiod om jag kommer in i fullmäktige samt varför Miljöpartiet är det enda självklara valet att göra om vi ska klara av de utmaningar som Stockholm står inför.

I detta premiärinlägg kommer jag kort berätta kort vem jag är och varför jag vill vara med och göra Stockholm till en grönare plats. So let’s go: Vem tusan är jag?

Mitt namn är alltså Tiemon Okojevoh och jag står på plats #14 på Miljöpartiets lista till Stockholms kommunfullmäktige. Det innebär att jag är ett av de 16 namn kandiderar i samtliga stadens valkretsar för partiet.

Hittills har jag varit engagerad på flera olika nivåer i partiet under fem års tid. Jag började mitt partiengagemang med att vara aktiv i lokalgruppen i Järva samt i Grön Ungdom där jag också fortfarande har kvar en liten fot. Genom åren har jag främst suttit i olika interna valberedningar och styrelser inom partiet samt även jobbat som tjänsteperson i olika roller. När jag idag inte är engagerad lokalt, så sitter jag i styrelsen för Miljöpartiets distrikt i Stockholmsregionen och jobbar även på vårt riksdagskansli.

Rent politiskt brinner jag mest för de sociala frågorna och det var också de som fick mig att börja engagera mig politiskt en gång i tiden. När jag fick upp ögonen för segregationen och klyftorna i Stockholm så började jag brinna inombords. Den glöden har jag också behållit och den gör att jag idag drivs av att skapa förändring. För mig är politik i grunden inte massa promemorior, debattanföranden, klubbade beslut och medieutspel. I grunden är politik just ett verktyg för att skapa förändring. Och inte vilken förändring som helst, utan förändring av hela samhället och i längden av människors vardag. Jag tror att det är få politiker i allmänhet och kommunpolitiker i synnerhet som förstår vilken enorm makt över framtiden som de besitter. En makt som man således måste använda för att göra något gott.

Just därför är det också viktigt att politiken är representativ. Med en icke-representativ politikerkår riskerar man tyvärr att bara skapa förändring för endast en begränsad del av befolkningen. Något som i längden främjar misstro och förakt mot politiken som helt fenomen och bidrar till att extrema krafter kan växa.

Detta är också en av de främsta anledningarna till att jag kandiderar till Stockholms kommunfullmäktige. En enkel titt på samtliga etablerade partiers listor i kommunvalet vittnar om att det är väldigt få kandidater över huvud taget som är under 25 år. Nästan lika få kommer från något av ytterstadsområdena i staden och har utländsk bakgrund. Hur många av samtliga fullmäktigekandidater som har ett funktionshinder och sitter i rullstol kan omöjligen svaras på då det inte framgår av listorna (vilket för sig kanske är turligt nog). Men under denna mandatperiod har Stadshuset inte haft någon rullstolsburen politiker och med tanke på att fullmäktigesalens talarstol fortfarande är otillgänglig, så tvekar jag på att det historiskt sett funnits många i den församlingen i rullstol.

Som jag nämnde ovan har detta också sina uppenbara nackdelar. Utifrån de exempel som jag nämner finns risken att perspektiv från unga, boende i förorten, personer med utländsk bakgrund och funktionshindrade, saknas när ordförandeklubban gång på gång faller i rådssalen i Stockholms Stadshus. Dessa grupper utgör tillsammans en ganska stor del av den totala andelen stockholmare och saknas deras perspektiv i kommunfullmäktige kommer möjligheten att skapa en förändring som leder bort från dess marginalisering att bli begränsad.

Därför tycker jag också att det är extra viktigt att jag, som är tjugo år, bor i Järva (som också är ett ytterstadsområde), har utländsk bakgrund och ett funktionshinder, faktiskt försöker förändra Stockholm till det bättre. För det är långt i från alla som någon gång i livet, särskilt om man tillhör de grupper som jag gör, får möjligheten att påverka politiken och dess organ. Själv vill jag använda mina drivkrafter till att föra in fler perspektiv i Stadshuset och därigenom också långsiktigt verka för förändring. För jag tror att det är verkligen något som behövs!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s