Trygghet

Den absolut viktigaste frågan för mig i egenskap av kandidat till Stockholms kommunfullmäktige är tryggheten på Järvaområdet och i stadens andra socioekonomiskt utsatta områden. Det är den frågan som jag kommer prata mest om under valrörelsen och även den fråga som jag kommer driva hårdast om jag kommer in i fullmäktige. Jag tycker det är en skyldighet man har när man är politiskt aktiv och har fått se segregationens baksida på det sättet jag gjort.

De senaste åren har två av mina grannar gått bort i olika dödsskjutningar kopplade till gänguppgörelser. Varje gång jag promenerar mellan mitt hem och Kista centrum går jag förbi fyra platser där dödligt våld inträffat under bara de senaste två åren. Därtill har jag ytterligare två gånger hört skott avlossas i närheten av det området där jag bor utan att någon lyckligtvis skadats vid just de tillfällena.

För folk som inte bor i Husby, Rinkeby, Tensta eller något av de andra områdena på Järva kan detta låta så väl främmande som märkligt med en sådan beskrivning. Men faktum är att detta är vardagen för många av oss som bor härute. Den grova kriminaliteten finns inte sällan bara något hörn bort och det måste man kunna erkänna utan att svartmåla området.

Orsakerna till detta finner vi i just den segregation som med åren blivit allt mer smärtsamt uppenbar. Under lång tid har klyftorna människor emellan i Sverige ökat och det har lett till att vissa grupper fått det allt bättre medan andra fått det allt sämre. Detta leder sedan till att de som inte har ett starkt kulturellt kapital och tillgång till en bra välfärd dras till destruktiva livsförhållanden där man bland annat kan söka sig till kriminalitet.

Detta kommer troligen inte som en nyhet för de flesta då det är allmänt känt att klyftor leder till kriminalitet. Det är dessutom inte bara något som nästan alla känner till utan även något som kriminologisk forskning bevisat i tusentals olika studier genom åren.

När det kommer till lösningen på detta förblir dock konfliktlinjerna mer uppenbara och det är också där som politiken kommer in. För vi politiker har i allra högsta grad verktygen att minska segregationen. Problemet är bara att det inte är alla politiska partier som vill förändra på riktigt. Från framför allt höger men till viss del även från vänsterhåll kan vi se exempel på partier och företrädare som bara är intresserade av att plocka billiga poänger och skapa plakatpolitik av problemen med trygghet på exempelvis Järvaområdet.

Moderaterna kanske förblir det bästa exemplet på den saken. Med buller och bong försöker de profilera sig i frågan om segregation lokalt i Stockholm. Men sällan har de några förslag som skulle leda till verklig förändring på Järvaområdet och när de för ovanlighetens skull råkar ha någonting konkret är det ofta sådant som redan är infört eller som vi rödgrönrosa redan avser att införa. Exempelvis ropar de alltid efter fler poliser, trots att antalet poliser på Järva är fler än vad de någonsin varit och att regeringen gång på gång under denna mandatperiod gjort historiska satsningar på justcpolisen samt att polisen själva har sagt att de nu hellre efterlyser mer hjälp från annat håll för att klara situationen.

Så med andra ord är det svårt att lita på ett parti som vill använda otryggheten på Järva till att göra snygga plakat istället för riktiga lösningar på den allvarliga situationen. Däremot kan man i allra högsta grad lita på Miljöpartiet i denna fråga. Under denna mandatperiod, när vi styrt över de sociala frågorna i staden, har tryggheten varit otroligt högt prioriterad för oss och vi kommer inte vika oss en sekund för att göra ännu mer fram över.

Det som skiljer oss från andra partier i den här frågan är att vi har ett helhetsperspektiv. Den kriminalitet som skapar otrygghet i ytterstaden är komplex att få bukt med och några enkla lösningar finns inte. Just därför måste man se till hela kedjan och ha lösningar på problem i varje länk av den. Det räcker inte med att sätta in insatser i ena änden och strunta i insatser i andra änden. Vi måste både förebygga kriminalitet på sikt men samtidigt också förhindra att brott kan begås och se till att de som väl fastnat i en destruktiv livsstil kan komma ur den.

Konkret innebär detta att vi på det förebyggande planet måste satsa på att alla ska få en bra skolgång och att socialtjänsten kan ingripa tidigare när barn far illa. Fixar vi inte de två faktorerna kommer det i längden tyvärr bli mycket svårt att åtgärda otryggheten i ytterstadsområdena. Gemensamt för många av de som hamnat i kriminalitet är att de kommer från trasiga familjeförhållanden och år av skolmisslyckanden. Det finns alldeles för många exempel på när en individ aldrig fått det stöd som man skulle behövt för att undvika en destruktiv livsstil och där samhället då inte stått till förfogande för att hjälpa till. Med fler vuxna i skolan och en socialtjänst som formas så att de stadsdelar med störst social problematik får mest resurser, kommer våra samhällsinstitutioner kunna göra sitt jobb bättre och se till att färre hannar i utanförskap.

Det finns dock många exempel på när så väl socialtjänst som skola gjort allt vad de kunnat och ändå inte kunnat förhindra kriminalitet. Detta eftersom utbudet på kriminella miljöer finns och det kommer förr eller senare locka människor oavsett hur starka samhällsinstitutionerna är. Därför måste utbudet också strypas, något som är betydligt svårare. När en grupp av människor väl bestämt sig för den kriminella banan är den svår att förhindra. Men likväl finns det även lösningar där och mycket handlar om hur polisen och Kriminalvården arbetar, något som inte är en kommunal fråga. Men kommuner kan också göra saker i den frågan. Bland annat kan man se till att fler goda krafter finns ute på gatan under alla dygnets timmar. Det kan handla om trygghetsvärdar, ordningsvakter och nattvandrare som minskar benägenheten för folk att begå brott i offentliga rummet om de finns närvarande.

Kommunen har också ett viktigt ansvar i att se till att de som vill lämna kriminalitet också får möjlighet att göra det. Stockholms stad tillhandahåller där idag avhopparverksamheter som syftar till att hjälpa folk att just lämna kriminalitet. Nästa mandatperiod vill Miljöpartiet dock satsa ännu mer på de och därigenom se till att ännu fler kan få snabb hjälp bort från en destruktiv livsstil.

Självklart finns det andra partier som också har förslag lika de jag beskrev ovan. Men tyvärr blir frågan om trygghet ofta alldeles för svartvit där det antingen är direkta metoder som krävs eller långsiktiga metoder. Verkligheten är betydligt mer komplex än så och om vi ska lösa de sociala problemen på Järvaområdet på riktigt krävs realistiska och nyanserande analyser, inte populistisk propaganda som syftar till politisk polarisering. Just därför menar jag också att Miljöpartiet är det parti som är mest trovärdigt om man vill se ett mer hållbart och tryggt Järva. Vi har en balans i vår politik och ser frågan ur ett helhetsperspektiv. Något som också är den riktiga politiska lösningen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s