Miljöpolitik i ytterstaden

Som alla givetvis redan känner till är Miljöpartiet det enda partiet i Stockholms kommunfullmäktige som sätter miljön för stockholmarna högst på agendan. För oss går barnens hälsa före rätten till att köra en dieselbil till exempel och denna mandatperiod har vi också genomfört ett stort antal reformer på just miljöområdet. Bland annat har vi beslutat om miljözoner 2020, förbättrat framkomligheten för kollektivtrafiken och satsat en hel miljard på cykling. Listan kan göras betydligt längre än så och tydligt är att vi gröna är väldigt handlingskraftiga när det kommer till att göra verklighet av miljövisioner.

Vad som dock kan glömmas bort i miljöpolitik överlag är att den, precis som många andra politikområden, genomsyras av en socioekonomisk dimension. Enligt min mening är det alldeles för ofta som miljöpolitiken dessvärre blir centrerad till innerstadens medelklasskvarter och mindre fokuserad på ekologisk hållbarhet även i förortsområden.

Delvis finns det naturliga orsaker till att det blir på detta sättet. Innerstadsområdena är oftast mer förtätade än förtortsområden är och därför är det betydligt enklare att föra en progressiv cykelpolitik där. Det blir också bra mycket mer praktiskt att införa miljözoner på Södermalm än i Husby då färre är beroende av bilen på Söders kollektivtrafikstäta stråk.

Ytterligare en faktor som spelar in i att förorten ibland glöms bort i miljöpolitiken är att socioekonomiskt utsatta områden inte sällan har större problem med andra saker än miljön. I innerstan finns det utrymme för människor att dagligen oroa sig för om barnens leksaker innehåller gift eller om stadsjeeparnas avgaser kan skada lungorna. I områden som präglas av social problematik är det färre som hinner oroa sig för såna saker. Föräldrarna ute på Järva oroar sig istället mer för om barnen ska bevittna en skottlossning eller om de unga i ens närhet ska dras in i något destruktivt missbruk.

Detta gör att vi sällan talar om förorten och ytterstaden när det kommer till saker som luftkvalitet, gifter och andra miljöpolitiska åtgärder. Men likväl gynnar även en progressiv miljöpolitik från stadens sida de som bor i ytterstaden.

Ett exempel på något som Miljöpartiet driver inför nästa mandatperiod är att vi vill se sommargågator även i ytterstaden. Med fler gågator ger vi inte bara mer utrymme för liv och rörelse på fler ställen i ytterstaden utan gågatorna är också ett sätt att främja hälsa genom att färre tvingas utsätta sig för skadliga partiklar från biltrafiken. Hittills har sommargågatorna mestadels koncentrerats till Stockholms innerstad, vilket delvis beror på att människor utsätts för den tunga trafiken på närmare avstånd där. Men samtidigt finns det också ställen på exempelvis Järva där den tunga trafiken också kan drabba folk och där folklivet inskränks till förmån för miljöförstörande fordon. Detta kanske har glömts bort lite i den något innerstadsfokuserade miljöpolitiken. Därför är det ett stort steg för förortsbor att vi i Miljöpartiet också vill se gågator i ytterstaden. Det sänder en viktig signal till de om att vi inte satt de i skugga och visar också på att vi värnar hälsa och rörelse för alla oavsett var man bor och lever i staden.

En annan sak som jag vill peka på som en miljöpolitisk åtgärd är de sociala reformer som vi vill genomföra. En av rubrikerna till ett av avsnitten i Miljöpartiets valmanifest för Stockholms stad lyder ”En stad där alla barn och unga får goda uppväxtvillkor”. Någon bättre miljöpolitik än en sådan kan man knappast få på lång sikt. Som jag beskrev innan är också intresset för en mer ekologiskt hållbar stad ganska kopplad till socioekonomiska faktorer. I vilken utsträckning som människor får tillgång till information och utbildning om miljöpåverkan spelar in väldigt mycket i själva miljöengagemanget. För många hippiesvenskar är det fullständigt självklart att människans sätt att äta och transportera sig leder till utsläpp som i sin tur förstör både klimat och miljö. Men om man inte kan språket eller har haft en riktigt skakig skolgång är det inte säkert att man vet det. Samma gäller som sagt de som lever i kontexter som präglas av sociala problem. Har man många ärenden hos socialtjänsten och polisen är sannolikheten att man källsorterar lägre än om man inte har det.

Genom att ge alla barn och ungdomar en trygg och framtidsfrämjande uppväxt kommer vi på sikt att kunna skapa en mycket mer hållbar stad. När färre behöver fastna i missbruk och kriminalitet kommer fler att kunna komma in på arbetsmarknaden och skapa sig en egen försörjning. Något som i sin tur kommer leda till att kännedomen om miljöproblemen kommer öka, vilket gör att fler kommer både vilja och ha råd att äta bättre mat samtidigt som förmågan att transportera sig hållbart kommer öka. Just därför är våra satsningar på socialtjänsten, föreningslivet och skolan inte bara en politik för socialt välstånd utan likväl politik för ett ekologisk hållbar stad.

Sammanfattningsvis kan man säga att Stockholms stad har en rad utmaningar framför sig när det kommer till att skapa en hållbar ytterstad. Men om man vill att en god miljö fri från gifter och partiklar ska gälla alla, är Miljöpartiet det absolut bästa valet i att göra till Stockholms kommunfullmäktige. Vi vill jobba både med direkta åtgärder som exempelvis fler gågator i ytterstaden men också långsiktiga metoder för att få fler att bidra till en hållbar stad. På så sätt vidgar vi miljöperspektiven från att gälla den hippiga medelklassen vid källsorteringsstationerna på Östra Folkungagatan, till att gälla betydligt fler än så. Det är rättvist både mot stadsmiljö och människa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s